Frida Nävarp

Vi har varit och mött Lovisa i skolan och gick med henne hem. Vilket var skönt men nu i efterhand inser jag att det var väldigt dumt... 

Jag har lite svårt att inse eller inse är fel ord men jag har svårt att låta kroppen läka i sin takt utan jag vill gärna skynda på och tror att det läkt bättre än vad den har.

Det är ju trots allt en jävla pärs som min kropp gått igenom. 

Först var det foten eller fotleden som gick åt helskotta. Och det innebar 6 veckor i skenor och utan att jag fick gå på den, och nu har den fortfarande inte läkt som den ska utan nu ska jag in på röntgen för att se om det går att få den bra. Sen graviditeten som var ett helvete dom första 18 veckorna. Med illamående och spyor. Sen krocken! Vilket var mycket värre psykiskt än vad jag ville erkänna.

Och sen kom foglossningen... 

Och förlossningen... 

Så jag borde ju fatta att det tar lite längre tid än en vecka för kroppen att läka:)

Men nu sitter jag i soffan och har ont i hela nederdelen av magen och foglossningen gör sig väl påmind! 

Men pluttan sov gott i vagnen och har bara vaknat för att äta lite snabbt för att sen somna om igen. Så lite frisk luft gjorde henne gott:)

Men 6 km blev till 1.5 timmes promenad  så nu ska vi mysa framför tv. Sen är det förhör av lovisas läxor:)

Tänk det var bara 1 vecka och 4 dagar sen jag hade denna kalaskulan<3