Söndagen
Ja då är det söndag och våran 5 dag på sjukhuset...
Det är helt oroligt hur otroligt mycket jag älskar denna lilla varelse redan. Jag blir helt tårögd när jag tittar på henne.
Det här serverades idag.. Det är kyckling där under den fruktansvärt vedervärdiga såsen. Och kycklingen var på ett fruktansvärt sjukt sätt slemmig och seg. Jäck! Jag får kväljningar av bara tanken på hur det smakade.
Idag har lillan gjort lite framsteg tror vi än så länge. Dom har kunnat sänka syrgasen och hon ligger fortfarande bra i syremättnad på lite mer egen hand.
Just nu ligger hon och sover och kommer troligtvis vakna när jag ska försöka sova:)
Det är helt oroligt hur otroligt mycket jag älskar denna lilla varelse redan. Jag blir helt tårögd när jag tittar på henne.
Inte ens när jag väcks mitt i natten när jag är tröttare än tröttast och skulle vilja ha ihjäl allt i min närhet så blir jag alldeles varm i hjärtat när jag ser hennes. Små ögon och denna söta lilla mini människa ligga bredvid mig.
Nu hoppas jag bara på att hon ska bli frisk så vi kan få åka hem och mysa som en hel familj hemma med både pappa och storasyster.
Alltså jag funderar på en sak.... Man får som förälder på barnavdelningen ingen mat, eller man får frukost och kvällsfika men ingen lunch eller middag. Men så några dagar har de fått en bricka över och frågar om jag vill ha och jag tycker det känns så otacksamt och oartigt att säga nej så jag, dum som jag är säger " ja tack jätte gärna, tack så mycket!" Och verkar glad.
Men det jag nu funderar på är om dom gör det för att dom verkligen vill vara snälla eller om dom gör det för att dom vill ha ihjäl mig?!
Det här serverades idag.. Det är kyckling där under den fruktansvärt vedervärdiga såsen. Och kycklingen var på ett fruktansvärt sjukt sätt slemmig och seg. Jäck! Jag får kväljningar av bara tanken på hur det smakade.
Så imorgon måste jag säga nej! Det går inte! Jag kan inte äta en till sån måltid!!
Kommentarer
Trackback
